Hos Luka erbjuds den verkliga KGB-nostalgin

Restaurang KGB i Stockholm har Sovjetnostalgi som affärsidé. Personligen har jag aldrig riktigt förstått hur det är möjligt – en motsvarighet med namnet SS hade varit omöjlig. I en diktatur bara en och en halv timme bort erbjuds en verklig nostalgitripp. I Vitryssland kan man få smaka på den äkta varan. Här är KGB fortfarande KGB.

Sviatlana Nosava kom aldrig hem den där kvällen den 19 december. I samband med protesterna mot fuskvalet (president Lukasjenka omvaldes med nästan 80 procent av rösterna) misshandlades hon av polisen. Hon fördes till sjukhus men trots att hon hade fått en hjärnskakning, var blåslagen och hade en allvarlig ögonskada hämtades hon av KGB. Efter några timmars förhör fick hon skaka galler i tio dagar.

Åtminstone 640 personer greps den 19 och 20 december. De hölls i fängsligt förvar under urusla förhållanden, i många fall utan läkarvård och mat och i början utan att få kontakt med sina anhöriga.

Fortfarande sitter tjugoen av dem i KGB:s specialfängelse. Här finns fem presidentkandidater och deras medarbetare, journalister och vetenskapsmän. För en av kandidaterna – Uladzimir Niaklajeus – uppges hälsotillståndet vara allvarligt. Ytterligare två presidentkandater samt två aktivister har reseförbud.

Anklagelseparagraferna haglar och de hotas av fängelse i 3–15 år. Två av de tidigare presidentkandidater har vänt kappan efter repressionen och har gjort inhopp i en pågående smutskastningskampanj mot bland annat Niaklajeus. Jaroslav Ramantjuk gjorde det i ett tv-framträdande efter att genomgått flera timmars nattligt förhör hos KGB. Nostalgin är långt borta.

Så småningom lär det bli ”rättegångar” och inför dessa hotas advokater som kan tänkas ställa upp till de politiska fångarnas försvar. Bråkar man kan advokatlicensen ryka. KGB fortsätter å sin sida att bråka med aktivister och journalister. Bland annat har man gjort besök på den främsta oberoende tidningen Nasja Niva för att konfiskera dator och dokument. Varje dag sker nya arresteringar.

Att döma av statskontrollerade medier, bla den största tidningen Sovjetiska Vitryssland, har dock allt återgått till det normala.

Ändå finns ett hopp i att tusentals människor trots en rätt given föraning om konsekvenserna vågade trotsa diktaturen på valkvällen. Det är modigt att vilja friheten istället för att gå på KGB.

21-årige Juraś Stankievič är aktiv inom den Vitryska folkfronten. Han tror att repressionen kommer att hårdna den närmaste tiden.

– Men det är egentligen inte vi som är rädda för regimen utan det är Lukasjenko som var gång visar sin rädsla genom att arrestera, attackera och manipulera oss.

– Den demokratiska oppositionen är inte krossad. Organisationen Vyzvalennie (Befrielse) har bildats för att stödja de politiska fångarna och verka för deras frisläppande.

På min fråga om hur EU ska agera, säger han att EU måste agera enigt och inte låta sig manipuleras av diktaturen. Det finns en risk för att vi får se en upprepning av historien med att fängelserna fylls med politiska fångar vars frisläppande sedan används av regimen för att få fördelar från EU.

Det viktiga är inte heller bara att straffa Lukasjenka utan framför allt att stödja det civila samhället.

Alla EU:s medlemsländer förstår inte vikten av demokratiska förändringar i Vitryssland, säger Juraś Stankievič. EU måste stå upp för sina värderingar, tillägger jag. Fler borde följa Polens exempel. Å ena sidan har man tagit bort viseringsavgiften för vanliga vitryssar och å andra sidan förklarat att de ansvariga för den senaste vågen av repression inte tillåts komma in i Polen. Jämför med Silvio Berlusconi som är Lukasjenkas bäste EU-vän. Även Spanien och Portugal som av egen erfarenhet borde veta bättre än att säga nej till sanktioner.

Visserligen har bland annat Carl Bildt talat klarspråk om fuskvalet, men EU har ännu inte underkänt det. Det går inte an.

Claes Arvidsson
08-13 52 27
claes.arvidsson@svd.se

Leave a Reply

Your email address will not be published.

© 2020 . Powered by WordPress. Theme by Viva Themes.