Svenska medier sprider Lukasjenkas propaganda

Det första som slog mig när jag kom tillbaka från min resa till Minsk under presidentvalet var den vilseledande rapporteringen om händelserna under valnatten i svensk media. Det spelade ingen roll att jag ringde direkt till Aftonbladet från Minsk och berättade vad jag bevittnat, samt förklarade att deras information om “stormningen av regeringsbyggnaden” var felaktig. Först när riksdagsledamot Caroline Szyber (som också befann sig på plats) ringde dem dagen efter valet för att påpeka att de spred den vitryska regimens propaganda, ändrade de rubriken.

Det vitryska propagandamaskineriet satte redan på kvällen den 19:e december igång sina lögner om vad som hände på torget och vid regeringsbyggnaden. Målet var att måla upp en negativ bild av demonstranterna och i förlängningen hela oppositionen. På vitrysk teve syns inte att majoriteten av de uppåt femtiotusen demonstranterna var fredliga, samt att det endast var ett fåtal som slog sönder fönsterrutor på regeringsbyggnaden. Allt tyder på att det var provokatörer, det vill säga personer med koppling till regimen och KGB som initierade skadegörelsen, något som också svenska ambassadören Stefan Eriksson påpekade i sitt telemeddelande dagen efter valet.

De fick i lugn och ro krossa några rutor, kameramännen fick de bilder de behövde, och kravallpolisen fick en orsak att ingripa, samt en ursäkt till övervåld. Bilderna visades sedan upp på vitrysk statlig teve, som bevis för att oppositionen består av våldsmakare. Ett enkelt trick, herr Lukasjenka är ju de enkla trickens mästare.

Enkla trick fungerar dock bevisligen även i Sverige. Bilden av ”demonstranter” som försöker storma regeringsbyggnaden fortsätter att spridas i svensk media, till exempel skriver DN Kultur (2010-12-30) “”kravallpoliser som hindrade tiotusentals demonstranter från att storma regeringsbyggnaden”” när det i själva
verket handlar om en krossad glasdörr och 50 000 fredliga demonstranter som attackerades av tungt utrustad kravallpolis. Därmed tar man uppmärksamheten från vad som verkligen skedde. På samma linje kallar TT demonstrationerna för ””oroligheterna”” (2011-01-03). Att säga att det var kravaller eller oroligheter är att spela regimen i händerna, för det är just det Lukasjenka anklagar de fängslade oppositionsledarna för att ha organiserat.

Detta är inte det enda exemplet på när svensk media förmedlar en bild av Vitryssland som inte stämmer med vad vi har bevittnat och som oberoende vitryska medier har rapporterat om.

Många västerländska journalister tar sig inte tid att lyssna på oss som var på plats under valet eller att läsa ambassadens rapporter, utan baserar sin rapportering på det som fungerar dramaturgiskt. Då går man lätt i
monsterregissören Lukasjenkas fälla. Tyvärr är han inte den enda diktatorn som har anpassat sig till det nya mediesamhället.

Jag hoppas att vi slipper se mer av diktaturregimers propaganda i svenska medier.

Isabel Sommerfeld

Leave a Reply

Your email address will not be published.

© 2020 . Powered by WordPress. Theme by Viva Themes.