Vitryskt mörker blir allt djupare

Europas sista diktatur. Kilometerlånga köer ­utanför ­växlingskontor, kaos på bensinstationer, tomma hyllor i mataffärer… Den politiska krisen i Vitryssland har nu följts av en ekonomisk kris som hotar att lamslå landet. President ­Lukasjenkos svar är att än hårdare trycka ned oppositionen.

Chefredaktör Svetlana Kalinkina har under lång tid kämpat hårt för att kunna fortsätta ge ut sin tidning Narodnaja Volja, som är en av två oberoende tidningar. Men förutom den journalistiska kampen har nu hon, liksom övriga vitryssar, fått en ekonomisk kris att hantera.

–Paniken blir värre dag för dag. Varorna i våra mataffärer tar slut men myndigheterna säger att allt är bra och vidtar inga adekvata åtgärder. Det är mycket svårt att sia om framtiden, säger Svetlana Kalinkina på telefon från Minsk.

Jakten på utländsk valuta har lett till tumultartade scener utanför växlingskontor som fortfarande haft dollar eller euro att sälja. I förra veckan tog den vitryska Nationalbanken konsekvensen och genomförde en devalvering. Över en natt ändrades kursen på en dollar från 3155 rubel till 4930 rubel. Ett fall på 56,3 procent, vilket är det värsta kursfallet i världen på drygt 20 år. På svartabörsmarknaden kunde köpare få betala både 6000 och 7000 rubel för en dollar.

Den ekonomiska krisen borde bädda för fortsatta demonstrationer och även strejker i protester mot den diktatoriske presidenten Alexander Lukasjenko, men än så länge har det inte hänt.

–Visst skulle Lukasjenkos motståndare kunna slå mynt av situationen. Oppositionen har dock byggt på viktiga, starka ledare och dessa sitter numera i fängelse. Dessutom råder rädsla och skräck i hela samhället, vilket gör människor passiva, säger Martin Uggla, ordförande i Östgruppen som bevakar demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland.

Efter presidentvalet den 19 december i fjol, då tiotusentals människor på valnatten demonstrerade mot ett riggat valresultat, har situationen blivit mardrömslik för Lukasjenkos politiska motståndare. De har häktats och misshandlats, och den senaste månaden har många dömts till hårda straff. Värst drabbade är Nikolaj Statkevic (sex års fängelse), Dmitrij Uss (fem och ett halvt år) och Andrej Sannikov (fem år) – tre av oppositionens starkaste kandidater i presidentvalet.

Trion dömdes till fängelse i ”sträng regim” och brotten var att de deltog och påstods ha arrangerat demonstrationen på valnatten. Förklaringen till de mycket hårda straffen är sannolikt att alla tre gick till hårda personliga angrepp mot Lukasjenko under presidentvalskampanjen.

En annan profil i valet, Vladimir Nekljajev, fick bara två års villkorlig dom. Nekljajev arresterades dock redan på väg till demonstrationen och myndigheterna hade därför svårare att fälla honom för delaktighet. Överlag har dock bevisningen under rättegångarna varit väldigt svag.

De internationella protesterna mot Lukasjenkos regim har varit högljudda – men verkningslösa. EU beslöt i januari att frysa 117 vitryssars tillgångar och dessutom förbjuda dem att besöka något EU-land. Listan toppas av president Lukasjenko och där finns också valkommissionens ordförande Grigorij Vasilevitj, chefen för KGB Vadim Saijtsev, inrikesministern Anatolij Kolesjov och många av dessa mäns närmaste medarbetare. EU:s utrikeschef Catherine Ashton har kallat det ”oacceptabelt att ha politiska fångar i Europa på 2000-talet”.

Det har dock inte varit några ekonomiska sanktioner mot diktaturstaten, och därför har Lukasjenko svårt att skylla den ekonomiska krisen på utlandet eller på oppositionen. Presidentens enda utväg för att skaffa pengar och lösa krisen ser nu ut att vara en vädjan till den mäktiga grannen i öst. Och Ryssland har säkert inget emot det rådande krisläget. Makthavarna i Moskva har nämligen länge försökt komma åt några intressanta vitryska företag, framför allt Baltransgas, vilket transporterar rysk gas till EU.

Ryska Gazprom äger redan 50 procent av Baltransgas och resterande 50 procent uppges Vitryssland vara berett att sälja för motsvarande omkring 15 miljarder kronor. Premiärminister Vladimir Putin uttryckte i förra veckan intresse för köpet.

Lukasjenkos förhandlingsläge är inte speciellt gynnsamt. Med sitt agerande efter presidentvalet har den vitryske presidenten bränt alla broar för ett närmare samarbete med Väst och därmed möjligheten till lån från exempelvis Internationella valutafonden IMF.

För att kunna sitta kvar behöver han alltså sälja ut sitt land till Ryssland samtidigt som han förtrycker den egna befolkningen. Frågan är dock om även Lukasjenko, liksom diktatorer i Nordafrika, når en gräns där människor inte längre har något att förlora och därför går ut på gatorna och protesterar.

Jan Blomgren

08-13 56 20 jan.blomgren@svd.se

RSS стужка каментароў да гэтага запісу. TrackBack URI

Leave a Reply